Åt en glass på kontorets tak idag, i solen, och försökte låtsas som det var riktigt varmt. Idag var sista sommardagen, sa de nämligen på TV i morse. Jag gillar hösten, och vintern och våren också, men hoppas nog ändå mest på att det blir sol och varmt i morgon med.
Och jag kan inte låta bli att fundera på vad som hände med somrarna jag minns. Tiden gick långsammare när man var barn, och ledigheten varade i 9 eller 10 veckor, men visst var det fler sommardagar än så här? Jag minns hur en hel helg kunde regna bort, men hur vi tyckte det var skönt att gräsmattan äntligen fick vatten och man fick tid att sitta inne och titta på video och pusta ut. Vi cyklade genom fälten och badade varje dag, än här, än där. Vi åkte till Öland och Gotland och badade och gick i shorts i veckor. Snorklade så man brände upp ryggen och fick simma med t-shirt på.
I år känns det som jag fick en enda ordentlig sommarvecka, och det var den som tillbringades utomlands i varmare land. Några riktigt soliga dagar till var det nog, när jag satt instängd på jobbet, och sedan var det nog en helg också då det var riktigt varmt. Men är det allt man får nu? Jag har inte ens hunnit bada i Sverige än.
