Apropå Montpellier så är det underligt vilka saker man minns. Ett av mina starkaste minnen därifrån är en sen kväll utomhus, kanske i april, då Julia plötsligt började fästa drinkpinnar i Martins skägg och alla garvade ihjäl sig utom Martin själv som blev arg. Det låter inte alls kul, och jag förstår inte att vi kunde skratta så mycket åt det, men det var helt underbart. Samma kväll drack jag för övrigt mitt livs första och hittills enda Long island ice tea. Det var ju verkligen evigheter sedan, så jag tror nog att det börjar bli dags för mitt livs andra.
Sen ska jag skaffa mig en stor skrivbok. Förmodligen en röd, för det ökar väl kreativiteten? Jag önskar mig rörelse i bröstet eller fler sådana där drinkpinneepisoder att för evigt bära med mig och minnas.