Det är liksom inte semester riktigt än, men om tre dagar, och jag längtar mig död efter den. Samtidigt som jag inte alls vet vad jag ska fylla dagarna med, vilket blev alldeles för uppenbart igår kväll då sysslolösheten slog till på riktigt och jag började sticka. Högg tag i första bästa garnstump och första bästa sticka och satte igång; lite räta, lite aviga, inget särskilt mål – bara något att göra. Så kan jag ju inte ha det!
Jag brukar tänka att jag har nog av egna tankar för att fördriva vilken tid som helst, och det stämmer ibland, men långt ifrån alltid. Man kan inte tänka sig igenom ett liv, åtminstone inte jag. Då och då måste man göra saker också, grejer måste hända. Grejen är tyvärr att ingenting händer och att det jag kan komma på som rimligen skulle kunna hända inte är lockande nog.
Jag skyller på att vi, jag och alla runtomkring, har blivit vuxna. Förmodligen har det även andra orsaker, som att jag är bäst på att tappa kontakter och sämst på att ta upp nya, men det blundar jag helst för. Nödlösningen är att under semestern förvandlas till hurtbulle slash träningsnarkoman och ge mig ut på långa löp- eller cykelturer runt stan, men det låter inte som en helt trolig utveckling, så vi får väl helt enkelt vänta och se. Jag antar att det löser sig, tiden kommer inte att stå stilla och inte jag heller, men det suger lite. Jag önskar mig ett roligare liv.