Läste just en debattartikel i DN, som också finns här:
http://www.dn.se/opinion/debatt/forlegade-konsroller-vacks-till-liv-igen-pa-natet-1.914343
Gah. Jag surfade in för att på något sätt visa min uppskattning för att det överhuvudtaget skrivs om detta ämne, men möttes av så många andra kommentarer där avsändaren var av en helt annan åsikt. Vad är det med kvinnorna egentligen? Varför är det så rädda för att dela ansvaret för barnen med mannen att de måste bitas och rivas så fort deras påhittade överlägsenhet gällande barnuppfostran ifrågasätts? De har ju inget att förlora; alla vet ju att saker blir både lättare och roligare om man är två om dem. Och ingen tror väl egentligen på att män bara kan byta däck? Att män är sämre föräldrar? Varför skulle de vara det?
Man kan inte klaga på olika villkor i samhället, olika lön till exempel, och vilja förändra detta, utan att också jobba för lika villkor därhemma. Lika villkor överallt, det är min paroll.
Min paroll, förresten. Det är svårt att prata om min och din åsikt i den här frågan. Det funkar inte så. Majoriteten måste vilja samma sak, och göra något för det, annars händer ingenting. Att jag och min sambo delar lika (eller kommer att göra det om/när vi får barn) på föräldrarledigheten och det övriga föräldraransvaret betyder ingenting så länge inte majoriteten av föräldrarna gör det. Men att få majoriteten av alla tröga mammor att inse vad de gör, eller snarare inte gör, för samhällets utveckling verkar ju vara helt jävla omöjligt.
jag har också tänkt på det där, fast jag har stött på det i andra sammanhang. det är väldigt provocerande och underligt. men det viktigaste är att jag och min sambo har rätt och KAN dela lika när det kommer bli så.
Tja, det är väl egentligen det att jag inte tycker att det är det viktigaste, men visst, det är helt klart mycket bra.