Pussel

Ännu ett icke-problem, om ni vill.

Jag vill flytta. Inte just packa ner alla mina grejer, köra iväg dem någonstans och sedan packa upp dem igen; det är inte det jag drömmer om. Men det har gått ett par år nu och jag har börjat längta bort. Sedan gymnasiet har jag gjort saker i treårsperioder (eller kortare).  Efter tre år på en plats, med ett gäng och en särskild sysselsättning har jag sett till att på något sätt ta en paus, resa bort eller helt börja om på en ny kula.  Så förklarar jag min fåniga dröm om en vackrare omgivning.

Kruxet är att vår lägenhet är bra. Liten, men naggande god. Jag gillar utsikten, jag gillar ljuset. Balkongen, badkaret, hemköpet, allt. Jag saknar en diskmaskin och en sådan får tyvärr inte plats, men en stackars diskmaskin kan inte motivera en flytt. Särskilt inte som jag surfar på hemnet och drömmer om att köpa något - det kommer bli oändligt mycket dyrare än det vi har nu.  Jag känner mig så pinsam när jag gång på gång plågar sambon med beskrivningar av nya lyor jag ramlat över, för att få honom att också intressera sig. Varför denna mani? Varför kan jag inte sluta?

Min nyaste teori är att jag vill ha barn, utan att jag vet att jag vill ha det, och att jag därför känner att vi måste ha ett rum till. Att växa i. Den mest troliga anledningen, däremot,  är att jag drömmer om ett bättre liv och sätter mitt hopp till idiotiska saker som inte kommer att förbättra någonting alls. Det är jag i ett nötskal.