Pussel

Jag besökte Dramaten för att se en teaterföreställning. Den var bra, den var mycket bra och jag tror att det var det bästa jag hittills har sett. Jag har inte sett extremt mycket, men en del, och det här var åtminstone bättre än allt jag minns.

På hemvägen tänkte jag tankar som att jag aldrig riktigt lyckas förklara vad jag menar när jag försöker berätta något för andra. Det blir sällan som jag har tänkt mig, och ofta märker jag att mottagaren inte alls förstår. Drar jag historier blir jag självmedveten och förkortar för att inte tråka ut, vilket gör att inte ens jag hänger med. Jag tänkte också på att jag inte vet vem jag är, att jag har svårt att skilja på vad jag vill och vad jag tror att jag förväntas vilja. Fortfarande känner jag så, efter alla dessa medvetna år. Och jag vet inte vad kärlek innebär. Jag är inte säker på vilka jag har älskat och om man någonsin slutar att älska någon?

Människor gör mig trött, även människor jag gillar. Jag är verkligen ingen stor konversatör, jag svamlar mest för att slippa tystnaden, och stora doser umgänge gör mig utmattad. Jag är glad över att slippa prata i natt, jag hoppas bli ännu gladare av att springa imorgon. Sen får vi se vad som händer.